www.brodalagard.com © 2007 •

 

Brodala Gård

• Galleri »

• Konsthantverk»

 Bed&Breakfast »

• Kontakt »

 

Brodala Gård har gamla anor. Gården lär ha skapats i början av 1700-talet. I slutet av 1700-talet och fram till 1810 var innehavaren riksdagsman. Han var son till jägaren på Glimmingehus. Åbon Måns Persson reste husen i sin nuvarande form 1849-1850, hans inskriptioner på kalkstenstavlor finns kvar. Gården avstyckades från jorden 1969. Då byggdes de gamla ekonomibyggnaderna om och renoverades till boningshus.

I Östra Tommarp fanns redan före 1000-talet en ort, Thumatorp.

Vid Tumathorp korsade landsvägen ån, över vadstället slogs en bro och den bron - fast ombyggd för en del år sen - finns kvar på samma ställe. Kanske Bitterulfwers fotsteg finns bevarade i sanden, kanske de förstenades som uråldriga böljeslag...

I den väv av sagomaterial som kretsar kring Teoderik den store, som levde i början av 500-talet e Kr, finns en berättelse. Den handlar om Bitterulfwer. Denne var en mäktig man nämnd uti Danmark och Skåne.

Han bodde där som nu kallas Tumathorp. Hans hustru hette Oda. Hon var jarlens dotter uti Saxen. Bitterulfwer var den starkaste hjälte och slagskämpe av alla, så långt Danmarks välde sträckte.”

Det finns en skriftlig källa (Eddan) som berättar att den norske kungen Sigurd Jorsalafar besökte Svimraros (Simrishamn) 1123. Han ska ha lagt till på redden med 300 skepp. Anledningen till besöket var hämndbegär. Han hade gjort upp med den danske kungen Niels om att träffas i Öresund i avsikt att tillsammans segla norrut för att kristna de hedniska smålänningarna. När Niels inte dök upp på utsatt tid blev Sigurd vred och bestämde sig för att som hämnd bränna en av den danske kungens städer. Valet föll på Tumathorp. På vägen upp till Småland gjorde han därför några dagars uppehåll i Simrishamn och tog sig sedan till Tumathorp och brände ned den lilla staden. Till saken hör att Niels verkligen varit i Öresund på utsatt plats men för tidigt och därför vänt hem igen.

Thumatorp var en huvudort i östra Skåne fram till 1547. I Thumatorp, hade den danske kungen ett myntverk.

 

Mynt slagna i Thumatorp under danske kung Svend Estridsen (1047-1074)

I Thumatorp fanns från 1100-talet också ett kloster, Premonstratenser-orden, och ett sjukhus för spetälska. Klostret brann i mitten av 1300-talet och sedan gick det utför med ekonomi och munkarnas inflytande. Av den gamla staden finns i dag endast några husgrunder kvar. Brodala Gård ligger delvis på mark som markerats som "arkeologiskt intressant".

1547 flyttades stadsrättigheterna från Thumatorp till Cimbrishamn som namnet då stavades.

Kom cimbrerna från Cimbrishamn? (hämtat frånSvD´s historiska forum, prof Dick Harrison)

När jag bloggade för SvD för ett år sedan rörde de oftast återkommande frågorna i mailboxen forntida folk och deras förmenta koppling till Sverige. Oavsett hur jag svarade blev det upprörda reaktioner, inte sällan mycket negativa. (Jag glömmer aldrig vilken nygöticistisk vrede som väcktes när jag källkritiskt konstaterade att det inte går att vetenskapligt belägga att goterna har utvandrat från dagens Sverige.) Och nu, när jag börjat blogga igen, fortsätter samma typer av spörsmål att anmäla sig. De utgör mellan en tredjedel och hälften av de frågor jag får. Jag har i det längsta valt andra bloggämnen, men OK, här är ett svar på en specifik fråga:

Förr stavades Simrishamn Cimbrishamn. Vittnar detta om att cimbrerna härstammade från Österlen?

Cimbrerna var ett vandrande folk, eller krigargrupp, som anlände till Centraleuropa på 110-talet f.Kr. och orsakade romarna stora bekymmer innan de besegrades av Marius år 101 f.Kr. i slaget vid Vercellae (dagens Vercelli). Deras etniska härkomst är omdiskuterad, eftersom romarna vid denna tid ännu inte hade börjat skilja mellan germansk- och keltiskspråkiga folk. En vanlig åsikt bland forskare är att det rörde sig om en krigarkonfederation med inslag från flera områden och stammar. Romarna visste själva inte varifrån cimbrerna kom, men en vida spridd hypotes gör gällande att åtminstone kärntrupperna kom från Jylland. Orsaken till gissningen är att vissa antika geografer hänvisade till en ”cimbrisk halvö” (Chersonesus cimbrica) någonstans i Nordeuropa. Och visst, det skulle mycket väl kunna vara Jylland (personligen finner jag det högst troligt), men det kan lika gärna vara en annan halvö.

Varför inte Skåne? På 1500- och 1600-talen började många européer, även skandinaver, i patriotiskt nit söka efter rester av antika folk i de egna bygderna. Man jämförde ortnamn med gamla folknamn och drog djärva slutsatser om varifrån folken härstammat. På Österlen antog man, på grund av namnlikheten, att cimbrerna varit fornskåningar som utvandrat från Simrishamn. I konsekvensens namn ändrade man stavningen, så att Simrishamn blev Cimbrishamn och grannbyn Simris blev Cimbris.

Dessvärre, för dåtida lokalpatrioter, var de etymologiska spekulationerna förfelade. Simris och Simrishamns namn minner om en helt annan historia. I slutet av 1000-talet utvecklades staden Tumathorp på den plats där byn Östra Tommarp ligger idag. Vid samma tid uppstod ett bysamhälle vid kusten, stavat Simbrosa och belagt på 1140-talet, idag känt som Simris. Namnet kom från ån Svimr (idag Tommarpsån) och efterledet –os, som betyder mynning. Både Tumathorp och Simris behövde en god hamn, vilken är dokumenterad redan 1161: Symbirshafn, ”byn Simris hamnplats”. Senast i mitten av 1300-talet, troligen tidigare, hade hamnen blivit en stad – Simrishamn.

Ända in på 1900-talet var formen Cimbrishamn vanligt förekommande i olika sammanhang, trots att etymologerna sedan länge påvisat det betänkliga i stavningsbytet.

 

* Åbo. Äldre beteckning för arrendator

< Tillbaka till startsidan

 

Brodala Gård har öppet!

 

Välkomna!

Milo och Rolf Carstens